Svarta änkans sovkavalier
Söndag, Kanandah Station, 350 km öster om Kalgoorlie.
OBS. Missa inte förra delen innan ni läser denna!
Siesta! Det är något man uppskattar när termometern klättrar upp över 40 grader.
Gården har problem med ogräs så det ligger i fokus nu några dagar, vi börjar vid solupgångnen (0500-0530) och vi jobbar fram till lunch då vi tar några timmars siesta innan vi åter beger oss ut. Livet här ute är annars simpelt, vi har ström men övriga bekvämligheter som internet, telefon och mobilmottagning existerar inte. Åker du ca 20 km söder ut så brukar man få mottagning lite beroende på vilken tid på dygnet det är.
Fast först tillbaka till början på förra slutet: Efter att jag hade lämnat av mitt resesällskap så stannade jag kvar i Albany och passade på att åter vandra i Torndirrup National Park, jag hann också med en auktion och en fika med en kamrat från Thailand. Jag var ute efter en cykel och gitarr att ta med mig ut till farmen men i brist på tid och pengar så lämnade jag Albany utan några inköp.
Något försenad begav jag mig från Albany och hann bara 100 km innan solen sa godnatt och månen tog över, det är en utmaning att köra här nere på natten då vägen svämmar över med pälsdjur, allt från gnagare till betande kor. Jag slog läger i en liten by vid namn Borden och förrutom ett par passerande roadtrains så var nattens sömn god. Jag var uppe tidigt dagen efter och fortsatte sen färden vidare mot Kalgoorlie, 11 timmar senare rullade jag in i denna stad som kan jämnföras med Klondyke, gruvor av alla dess slag finns här och staden kändes lite som vilda västern. Efter att ha tjuvat lite wifi på McDonalds och firat den långa färden med en 1$ glass så sattes jakten på en sovplats igång.
Första platsen jag hittade kändes perfekt, lite undanskymd inte så mycket trafik men efter en liten promenad så upptäckte jag polistationen som låg precis bakom hörnet. Jag fortsatte och slog läger utanför en Baptist kyrka och hoppades att de var av den förlåtande och förstående typen men jag blev sen osäker på om de har tidiga söndagsmöten så jag fortsatte. Tredje platsen var simpelt vid sidan av vägen på en anvisad parkeringsplats ca 100 m från ett trafiklyse, lite myckt trafik kanske men stället kändes säkert .
0600 blev jag väckt av diverse vägarbetsfordon utanför mina handukstäkta fönster, förrutom högt pipande bakljud så ingick även en del vibrationer som verkligen skakade liv i mig. Nyvaken och något hungrig började jag sen färden ut till Kaandah station.
Jag hade fått ett mail tidigare av Karen (en av farmägaren) som beskrev att stället låg ca 350 km öster om Kalgoorlie och att vägen var oasfalterad och nästintill otrafikerad. Hon skerv också med stora bokstäver att det var viktigt att jag hade mycket vatten och bänsle med mig då hela sträckan var utan både samhällen, bensinstationer och roadhouse. Hon sa att det var viktigt att jag hörde av mig innan jag lämnade Kalgoorlie så de visste när jag skulle ankomma eller när de skulle ge sig ut för leta upp mig (om problem uppstod). Gården är på 840 000 hektar och vi räknade ut häromdagen att på de närmsta 3,5 miljoner hektaren bor det som max 35 personer.
Vägen ut var något ointressant, ett antal voltade och utbrända bilar samt en medtrafikanter som.var påväg i motsatt riktning. 320 km in på vägen svängede jag sen av till en mindre väg och jag kom upp till huset lagom till att luften i ena bakhjulet hade pyst ut. Efter en kort intruduktion av de fem personerna som bodde här så gav jag mig på min.första punktering, till min förtvivlan så hade muttrarna till reservhjulet ( som är monterat på ena bakdörren) rostat fast, efter att ha rundat skallen och skrotat två flata skruvmejslar gav jag upp och vi lagade punkteringen på de punkterade hjulet istället.
Jag blev rundvisad och visad till mitt nya kvarter, av en första syn blev jag något förskräckt av mängden spindelväv, muslortar och flygande ting. Tanken slog mig att lämna redan samma kväll men envis som man är så bestämde jag mig för att stanna. Resterande timmar av dagen spenderades åt att plocka ur bilen och få ordning på kläder och andra persedlar.
Måndagen började 0500 med att samla ihop korna på en av åkrarna, soluppgången var magisk och jag kände verkligen att jag var i Australien när vi körde mot soluppgången med ett 10-tal kängrur hoppandes ikapp med bilen som en grupp med delfiner. Tillsammans med två jeepar, två motorcyklar och ett flygplan så kom alla korna till hagen till slut (farmen är en ekologisk farm så alla korna går fritt på stora inhängnader). Jag och en av sönerna i familjen begav os sen 1,5 timme öster ut till en mindre plätt på 300 000 hektar, vi skulle kolla generatorerna till kornas vattenförsörjning (vilket är deras största problem här ute). På vägen hem hälsade vi även på grannen som bodde ännu en bit längre bort för att hämta förgiftat bete (torkat kött som är förgiftat med 1080 gift) som de använder för att ha ihjäl alla dingos här ute.
Tisdagen började något senare än måndagen med att lasta djurtransport, kastrering av kalvar samt öronmärkning. Dagen fortsatte sen med lite mekjobb , lite ogräs bekämpning och ganska mycket bilåkande. På kvällen såg jag sen min första orm, en kopparorm om jag förstått det helt rätt men sömnen blev inte sämre för det.
Problemet kom sen Onsdag morgon när jag steg upp för att göra lite gymnastiska övningar för att få pli på den där växande saken mellan huvudet och midjan. Jag såg bara lite snabbt hur en spindel kröp in bakom min byrå. Det finns gott om dom här nere men denna var något större och efter en närmare koll så såg jag det röda timglaset på dennes bak. Jag kan inte mycket om spindlar men just Svarta Änkan har man ju hört talas om och sett bilder på, jag bläddrade snabbt i mitt läkarlexikon, som jag turligt nog har sm e-bok i min mobil. Symptom som kan uppstå av et bett är Bröstsmärt, Andningproblem, Muskelkramp, Svaghet, Kräkningar, Svimmningar och Svår smärta, detta då.givet sätter igång kroppens immunförsvar fast gånger tio och kroppen börjar bryta ner sig själv. Efter dessa ord så åkte jag ut för att jobba och det enda jag kunde tänka på var att detta kommer inte funka. Fast besluten åkte jag tillbaka till gården och förklarde läget om min nya sovkavalier, något överaskad blev jag när de svarade att det finns rätt många såna här och det är bara se till att döda dom när man ser dom. "Jaha tänkte jag, det är så enkelt alltså" Spindeln finns numera inte kvar och jag beklagar om detta resulterade i regn hemma då torsdagen var lika varm som de tidigare dagarna.
Jag sov sen natten till Torsdag fortfarande i mitt rum men då myror, mindre spindlar, skalbagar och flygande ting har en tendens att tugga på mig nattetid så blir det att sova i bilen hedan efter.